Stressfaktorn gick upp till typ 100 ett par dagar här så jag fick helt enkelt lägga ner bloggandet.

Jag började nästan gråta när jag hittade alla fina och roliga kommentarer från vänner och släktingar som hejar på och undrar var jag har tagit vägen.

Kul att ni redan är beroende av Tjockbloggen :-).

Hursomhelst så sket det ihop sig i torsdags när min kollega Tobbe blev sjuk och jag fortfarande var förkylningshängig och fick miljarder saker att göra på jobbet. Och igår var det väl ungerfär likadant.

Har alltså stressat OCH ätit alldeles för dåligt i flera dagar nu.

I går tappade jag till och med matlusten helt och irrade runt nere på ICA på lunchen och kunde inte komma på en enda sak som kändes god att äta.

Fick i mig nån slags pitabröd med konstiga vinbladsdolmar i till slut. Säkert inte nyttiga alls, men i alla fall goda.

Min snygga, gulliga fästman har lämnat mig i sticket hela veckan och varit i Göteborg. I går kom han hem, åkte direkt till jobbet, sov några timmar bredvid en helt utsliten fästmö, klev upp i morse och åkte tillbaka till Göteborg på hårdrockskonsert med sina pojkpolare. 

Ullis undrar säkert om dom ska ha kateter, men jag tror inte det. 

Så ensam och övergiven kunde jag inte komma på nåt bättre än att gå och jobba :-).

Det är ju Melodifestival och är man nöjesjunkie så är man. Så nu sitter vi här och väntar på att cirkusen ska börja. Min kollega Markus har sagt att han ska byta kön om The Ark inte vinner.

Stressfaktorn och fettfaktorn har alltid blinkat på rött i några dagar nu.

I morgon ser jag fram emot en heldag i soffan, och sen ska jag släpa med mig Ullis på bio.