Tjockbloggen - Maken till make

I dag har jag haft födelsedag. Och den är snart slut.

Jag är väl inte nån superfan av födelsdagar.

Gillar inte att bli påmind om att det har gått ännu ett år ?

och att jag alltså har blivit äldre.

Tycker liksom att det räcker med år nu.

Men om man hoppar över det där med att man blir äldre

så är födelsedagar inte så dumma ändå.

När jag vaknade hade den nattjobbande Maken fixat blommor

som stod på köksbordet, och ett jättefint kort där han gratulerade

på typ 30-års-dagen. Han vet att jag inte gillar det där med ålder.

Sen smög jag iväg till Eriksdalsbadet och födelsedagssimmade.

Mycket skrikande kids och Unni Drogge i duschen, men annars

najs och skönt med en simtur.

Sen hade Maken och jag dejt på hotell Clarion där vi glufsade

i oss brunch i flera timmer. Och så fick jag en hel kasse med paket :-).

Ett Playstation 2 och ett Singstar. Precis vad jag hade önskat mig.

Helt rätt present till en 38-åring, tycker jag.

Jag är gift med världens bästa människa!

Lite för mycket skrikande kids även på brunchen. Har aldrig fattat

varför folk släpar med sig små bebisar som bara skriker och inte

är ett dugg roade av äggröror och smothies och prinskorvar, till

hotellrestauranger där folk vill ha lite söndagstrevligt.

Det är hemskt att tycka så, jag vet, men så'n gnällkärring är jag.

Föräldrarna verkar ju inte har så himla lattjo dom heller, eftersom

ungarna bara skriker.

Vad är poängen med att äta brunch, stående vid bordet, med

en skrikande unge på armen, och försöka trycka i sig en bagel

med den andra armen?

Är det trevligt?