Eller så kanske jag fortsätter att skriva mera. Vi får se.

När man plötsligt kan sitta ute på altanen, i t-shirt, så kommer liksom livet tillbaka.

Och så fick jag för mig att jag skulle skriva på bloggen.

För vem vet jag inte, för det lär väl knappast vara någon som kollar här längre.

Tjockbloggen är ju egentligen nedlagd. Kändes så himla 2007 att ha en blogg.

Och för vem ska man ha en blogg? För sina vänner och sin familj som man är för dålig på att umgås med?

Lösningen på att man har ett för uselt socialt liv är väl inte att skriva saker på en sajt på nätet?

Eller är det bara för att det är kul att skriva saker om sitt ibland fantastiska och ibland bedrövliga liv?

I går var livet fantastiskt. 

Mina finaste vänner Monica, Ullis, Eva, Susanne, Sanna, Camilla, Deirdre och Sofie pysslade om mig en hel dag och och en hel kväll. Först på Hamam på Lidingö där vi blev renare än vi någonsin varit. Sen på Camillas salong där vi blev fina, åt mat, drack vin, skrattade och pratade om livet.

En riktig fem plus-dag. För att jag gifte mig i november. 

Finare vänner kan man inte ha.

Jag slutar nog där. Får se om jag fortsätter mera sen. Eller så skiter jag i det.